Fjällbacka Open 09
Inspel 8/5
Nu var det dags för Fjällbacka Open 2009. Tävlingen spelades över 36 hål med 18 hål lördag och 18 hål på söndag. Åkte hemifrån vid halv nio med pappa och min klubbkamrat Carl-Johan Pehrsson för att spela in banan. Hade varit ute på nätet kvällen innan för att se lite hur banan såg ut och det var inte vad jag hade förväntat mig. Trodde att den skulle vara kort och knixig men istället såg den ut att vara lång och bred.
Klockan 11:00 gick vi ut i lätt regn och hård blåst. Greenerna var riktigt bra, hårda och snabba. Så mitt fokus under varvet var att hitta smarta ställen att lägga mina utslag och mina inspel på, så att man slipper att få omöjliga up & downs. Spelet kändes riktigt bra redan under inspelet och framförallt puttningen som jag hittade de sista nio. Eftersom det skulle blåsa hårda vindar under helgen så visste jag att den bästa puttaren skulle stå som segrare.
När jag kom hem satte jag mig vid datorn lite, ringde till Sandra och tittade på lite golf från USA där Tiger spelade som en kratta men ändå skjuter under par och är med i toppen, sjukt!
Somnade gott vid tolvtiden eftersom jag hade starttid 13:30 rond 1, och jag kan inte somna när jag inte är trött…
Rond 1 9/5
Vaknade av den förbannade väckarklockan halv 10, lika irriterande när den ringer!
Tog en dusch och åt lite frukost för att sedan dra vidare till Fjällbacka med mamma och pappa. Märkte direkt att det blåste extremt mycket men jag brukar vara stark i svåra förhållanden så det gav mig en positiv känsla. När jag kom till klubben gick jag till puttinggreen för att se om min sköna känsla på greenerna från gårdagen var kvar. Och det var den, satte elva raka tremeters puttar!
I år var det ett ruggigt bra startfält i tävlingen. T ex, Johan Ryström (Före detta Europatour spelare i tio år), Johan Axgren (Tre vinster på European Challenge Tour ), Claes Nilsson ( Spelar på European Challenge Tour ) och Joel Sjöholm ( Har varit rankad etta bland alla Collegespelare i USA och spelar nu på European Challenge Tour ) med flera.
Efter jag hade puttat ett tag åt jag en god lunch som bestod att pyttipanna, smakade mycket bra. Gick sedan till rangen för att värma upp och hitta slagen. Svingen kändes bra och bollträffen satt.
13:30 slog jag ut på ettan. Duffade ut en järntrea mitt i fairway, härlig start! Sedan en wedge fyra meter från hål och en säker tvåputt, par. Första nio spelade jag ganska bra men satte alla puttar jag behövde och kom in på 35 (-1). Sista nio slog jag bollen bättre men en klantig treputt på 15 gjorde att jag kom in på 71 slag ( par ). I stort sett var jag grymt nöjd med rundan med tanke på att det blåste säkert 15-20 m/s. Slog mina punschade slag riktigt bra och fick alla puttar inom fyra meter. 71 slag räckte till en delad andra plats rond 1, Paul Nilbrink ledde efter 70 slag (-1). Som sagt, SVÅRSPELAT! När vi åkte sa pappa att det var den bästa rundan han sett mig spela, kändes härligt.
När jag kom hem kollade jag startlistan och såg att jag skulle få spela med Joel Sjöholm sista dagen, som för övrigt hade 73 slag, riktigt coolt! J Även Oscar Modin från Alingsås, som jag spelat med många gånger innan skulle gå med i näst sista boll.
Sedan blev det lite mer tv-tittande på golfen från USA. Henrik Stenson spelade bra, kul! Tiger fortsatte att sprida bollarna från tee men kom in på 70 slag, äckel!
Somnade med ett ord i skallen, VINST!
Rond 2 9/5
Vaknade med konstig känsla i kroppen. Det är svårt att förklara men jag kände mig så lugn.
I bilen till banan tänkte jag på filmen Miracle, som handlar om när USA:s unga hockeylag slog Sovjet i OS-finalen under Sovjets storhetstid. Ingen trodde det var möjligt men de bevisade att ingenting är omöjligt inom idrotten. Tänkte på detta hela vägen till banan.
Gjorde samma rutin när jag kom till banan idag också. Gick till puttinggreen för att se om puttningen satt. Jajemen, fyra 5 metare klockrent mitt i!
Åt sedan lunch som idag bestod av kycklingpasta, smakade bra. Sedan uppvärmning på rangen och slagen satt klockrent igen. Hade som mål för dagen att inte reagera på ett enda slag, vare sig det var bra eller dåligt. Allt för att spara så mycket energi som möjligt till sluthålen.
Första nio spelade jag riktigt bra men två slarviga bogeys på hål 6-7 gjorde att jag vände på 37 (+1). Spelarna i ledarbollen bakom oss tappade och eftersom Oscar Modin (72 rond 1) vände på 34 (-2) förstod jag att det stod mellan honom och mig. Så efter 27 spelade hål var Oscar två slag före mig. När vi kom till hål 15 var Oscar tre slag före mig efter att jag gjort onödig dubbelbogey på hål 14. Men jag visste att det var nu tävlingen började. Framför oss hade vi fyra svåra hål rakt in i vinden. Satte en 14-metare för birdie på 15 och nu skiljde det två slag. Oscar gör bogey på 16 och jag sätter min par putt från två meter, nu skiljde det ett slag.
På hål 17, ett par fyra på 350 meter rakt in i vinden, slår Oscar i vattnet på utslaget till höger och gör dubbelbogey. Jag gör bogey så inför 18 är vi exakt lika, totalt +3.
Hål 18, är ett par fyra på 360 meter med vatten framför green. Oscar släpper sitt utslag till höger i ruffen. Jag slår en punschad drive mitt i fairway. Oscar slår upp sin fem meter från pinnen och sätter enorm press på mig. Då slår jag ett av de bästa slagen jag slagit i mitt liv. En perfekt slagen järn sjua från 120 meter till en meter från hålet. Oscar tvåputtar och jag visar inga nerver utan sätter min birdieputt mitt i! Vilken lättnad!
Enda hotet är Paul Nilbrink i ledarbollen som hade 70 slag rond 1. Men när jag ser att han tre puttar på 18 förstår jag att saken är klar! Anton Wejshag 17 år, yngst i startfältet har vunnit och spöat skiten ur flera etablerade svenska proffs. Känslan går inte att beskriva. Underbart att bevisa för mig själv och alla andra att jag har den mentala biten.
Oscar Modin var nog minst lika nöjd. Med tanke på att jag är amatör och inte får ta emot några prispengar så vann han förstapriset på 20 500 kronor. Lite surt för mig men känslan i bilen hem var mer värd än alla pengar.
Detta var min tredje tävling för året och mina två första har inte alls varit bra. Spelet har känts bra men det har inte blivit några bra resultat. Men jag tror på dessa ord ” Man måste misslyckas 8 gånger för att lyckas 2, misslyckanden är en del av livet och enda sättet att vinna är att våga ”
Anton Wejshag
-------------------------------------------------------------------
Måndagseftermiddagen tillbringade en nöjd Anton på klubbkansliet och mjukade även upp med några bollar på rangen....